om mani padme hum

"I cried bitter tears more than once, having the profound feeling that life was going by, that the days of my youth were going by, empty, without interest, without joy. I understood that I was wasting time that would never return, that I was losing hours that could have been beautiful. My parents - like most doting parents who have raised, if not a large eagle, at least a diminutive eaglet obsessed with flying through the air - could not comprehend this in the least and, although no worse than others, they did me more harm than a relentless enemy." Alexandra David-Néel: äventyrare


Jag står på en parkeringsplats längs med motorvägen och försöker få lift. Jag är på väg till Paris och det har jag varit de senaste 48 timmarna. En lastbil stannar, den ser ut att komma från Polen. Föraren är i trettioårsåldern, smal och rakat huvud. Det är inte förrän jag sitter bredvid honom som jag märker hur speedad han är. Ögonen står rätt ut och han rycker med huvudet. Han ser helt galen ut.

- Only go a bit. I must sleep, säger han.

Jag minns plötsligt historier jag hört om hur lastbilschaffisar proppar sig fulla med amfetamin och kör tills de stupar. Det är precis en sådan chaufför jag har hamnat bredvid, tänker jag, och nu har han mitt liv i sina händer.

Jag har sovit lika lite som min chaufför och jag gör allt för att hålla mig vaken. Somnar jag så dör vi, tänker jag.

Jag vaknar av att vi sladdar in på en parkeringsplats längs med vägen. Av hastigheten att döma så har min chaufför inte riktigt kontroll på läget. Lastbilen stannar med ett ryck.
- Must sleep, säger han och pekar på dörren. Här slutar vår gemensamma färd. Jag kliver av, lättad. 

Det doftar kamomill och solen strålar skönt i ansiktet. Jag lever. Jag känner mig fri.

I handen har jag en pjäs. ”Lidia” heter den och författaren är Alexandra David Néel. Hon skrev pjäsen under pseudonymen Alexandra Myrial.

När hon var sex år gammal gick hon aldrig och la sig utan att ha läst och mediterat över en vers i bibeln. Dagen hon gick över till andra sidan var hon 101 år gammal och året var 1969. Åren däremellan gör hon följande:

* cyklar genom Europa
* studerar vid Sorbonne och blir erkänd i Frimurarsällskapet
* skriver en bok om anarkism
* reser genom hela Indien och bor länge i Himalaya
* studerar kristendomen, islam, buddhismen
* lär sig sanskrit och träffar många gurus
* reser till Nordafrika

Alexandra David-Néel är äventyrare, upptäcksresande, forskare. Hon är nyfiken och rastlös.

Hon förnyade sitt pass vid 100-års ålder för att göra en sista resa till Indien.